Hur får alla ihop sina livspussel? Den där lyckliga bilden av det perfekta livet får mig att tänka på Mia Skäringers show "Dyngkåt och hur helig som helst", som Moa och jag var och såg förra året. Inledningsvis så säger hon att hon tänker sitt liv som en film. Hon säger att hon ser framför sig hur hon alltid tar rätt beslut i rätt tid, och säger ifrån när ingen annan vågar. Hon beskriver hur hon ser sig själv framskuttandes lycklig på en strand, med sin platta mage, snygga man och perfekta barn, som taget ur en reklamfilm från Fritidsresor.
Om jag fick bestämma över mitt liv, hade dygnet gärna fått vara några timmar längre. Jag hade fått sova ut varje morgon. Jag hade haft ett otroligt snyggt inrett hem med struktur på allt. Jag hade alltid haft nytvättade lakan, färska blommor, nybakade bullar, och välstrukna kläder hängandes i färgskala i min stora luftiga garderob. Jag skulle ha ett vackert alltid nymålat hus med en stor trädgård med en välklippt gräsmatta, och vackra planterade blommor och växter överallt. Jag skulle dessutom alltid vara en närvarande, huslig, lekfull, konsekvent och förstående mamma, en ständigt k*t, glad, avslappnad, romantisk, generös och tacksam flickvän och vara en fantastisk vän i alla stunder. Jag skulle aldrig ha några bekymmer, inte några olösta konflikter, och jag skulle alltid tänka innan jag talade.
Varenda kväll när jag kommit hem efter mitt dagliga träningspass och nattat sonen med en lååång godnattsaga, skulle det lukta gott från mitt nystädade hem och de tända doftljusen. Jag skulle sitta nyduschad i soffan med mina nymålade naglar, välrakade ben, och med underkläder som alltid matchar. Jag skulle sitta där och tala livsextensiella frågor och hångla som om jag var tonåring på nytt. Jag skulle kunna laga mat, ta ett bad, träna, städa, plugga, diska, tvätta, jobba, handla, hämta och lämna på förskolan, studera och ha romantiska middagar på samma gång. Slutligen hade jag tagit ett dagens foto, framkallat det direkt i min fotoutskrivare och klistrat in i min "scraapbook", tillsammans med små söta klistermärken och välutvalda vackra rader om dagen. Men...
Nu är det ju inte så livet ser ut och det kanske man ska vara glad för!? Jag vet inte om jag egentligen hade velat ha det så och vem har det så? Ibland får man dock bilden av att alla andra ständigt har ett så enkelt och bekymmerslöst liv, alltid har nystädade hem, alltid är närvarande föräldrar och partners, gör karriär, och samtidigt är hemma mycket.
Jag tror inte lyckan hade varit densamma och man aldrig fick slita lite för den. Jag är superlycklig i vissa stunder, men helt mör i andra. Jag viker mig av skratt i ena stunden, för att i nästa stund vända, men jag tycker nog om att det är så och jag känner mig trots allt oftast både som en bra mamma och flickvän. Jag är nog ganska lycklig med som jag har det. Ibland är jag glad, ibland huslig, ibland strukturerad, ibland närvarande, ibland romantisk, ibland trött, ibland energifull, och ibland matchar jag mina underkläder, och ibland inte. Jag hänger dock mina kläder i färgskala i min garderob, vad det nu hjälper när det ligger leksaker över hela vardagsrumsgolvet, gammal post utspridd i hela köket och strumpor i soffan, när man precis trodde att man hade hittat den där lilla strukturen och lugnet i sitt liv?
Ja, ett bekymmerslöst liv är nog inte vad jag egentligen vill ha, utan kanske bara ett manus att kunna följa ibland för att underlätta och skapa en något mer harmonisk vardag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar