Du vet väl om att du är värdefull!

Edvin!

Jag ska älska dig och finnas där för dig så länge jag lever. Jag kommer alltid att tro på dig för den du är, inte för det du gör.

Älskade Edvin! Jag vill ge dig all trygghet i världen, vägleda dig genom livet, fånga dig när du faller, uppmuntra och lyfta dig, stötta och trösta. Du är bra precis som du är! Du ska få all min kärlek jag har. Jag vill få dig att känna dig värdefull, påminna dig om alla de underbara sidor du har och jag vill aldrig förminska dig, kränka dig eller får dig att få dåligt samvete för den du är eller för de val du gör i livet. Jag vill lyfta dig och hjälpa dig att skapa en bra självkänsla. Och även om jag faller, så ska du aldrig behöva ta ansvar för det. Jag släpper dig aldrig ändå! Du får bli arg och besviken på mig, ett tecken på att jag är din mamma. Jag lämnar dig inte! Någonsin! Jag släpper dig inte! Och även om jag har stunder då jag blir både arg och ledsen, så vill jag alltid att du innerst inne skall känna min starka kärlek och min tro på dig!
 

Jag önskar dig många fina relationer och hoppas att det är fler än jag som vill ge dig den kärlek du är värd. Jag kommer aldrig att skuldbelägga dig för att andra människor ger dig kärlek och för att du ger din kärlek tillbaka till dem. Jag kommer att vara glad för att du har människor omkring dig som vill ge dig lika mycket kärlek, värme och trygghet som jag, älskar dig såsom jag och stötta dig genom livets alla med- och motgångar.

 

Jag vill aldrig att du ska vara rädd för mig, rädd för att inte räcka till, rädd för att säga fel , göra fel eller vara fel. Hos mig kan du aldrig vara det! Jag vill att du ska känna dig välkommen till mig och min famn och vårt hem när du vill och att du aldrig skall känna dig bortvald eller mindre viktig eller prioriterad. Hos mig ska du alltid få känna dig trygg!

 

Edvin, du är mitt barn, nu och för alltid! Jag lämnar dig aldrig så länge jag finns. Jag är så tacksam för att jag har dig och jag är så stolt över dig och för att du är min son. Du är den finaste gåvan jag har fått och det enda du behöver göra är att vara dig själv. Du ska aldrig behöva vara någon annan för mig. Min kärlek har du redan, nu och för evigt.

 

Mamma

Lilla fina du! (Några tankar när du låg i magen 2011-03-13) 

"Lilla fina du! Vem är du?

Jag längtar så efter att få lära känna dig, att få hålla om dig och att få känna din närhet. Din lilla hand i mina händer, din lilla kind mot min. 

Jag vill ge dig all kärlek i världen, bära upp dig och vägleda dig genom livet. Vilken stolthet att jag får bli din mamma!"

Lilla fina du! Du är så efterlängtad och välkommen till oss.

Älskade barn, mitt solsken!

… Mamma väntar på dig!"

Vuxenpoäng!

Då har man samlat lite vuxenpoäng genom att ha varit på sitt första utvecklingssamtal. Vi är så nöjda med pedagogerna! Jag hade inte kunnat önska mig en bättre förskola till Edvin!

Det framgick under utvecklingssamtalet att Edvin har sidor ifrån båda sina föräldrar. Han har lätt att visa känslor och uttrycker när han är ledsen, glad eller fundersam med hela kroppsspråket och gillar att dansa som sin mamma. Han leker mycket vid leksaksspisen och gillar att kasta boll som sin pappa och är envis som oss båda. Det vi ska öva mer på hemma är att han inte ska ta andras saker.  

Edvin pratar eller jollrar för jämnan. Vem kan han ha fått det ifrån? ;) Det mesta är fortfarande joller, men ibland dyker det upp en del ord och han försöker att härma ord som pedagogerna säger. De nya orden som kommit senaste veckan är; gurka, pannkaka, skjorta ”shotta” och jacka.

I helgen var vi på hotellövernattning i Skövde med hela Pierres familj. Vi firade hans mamma som fyllde 60 år förra veckan. Det blev äventyrsbad ”Arena Skövde” och gott sällskap. Kan varmt rekommendera det äventyrsbadet! Edvin var lyrisk och både Pierre och jag blev som barn på nytt. Jag fick världens adrenalinkick av ”Turborutschkanan”!!  

Emma har varit här och sovit i två nätter nu. Hon brukar ligga i soffan, men nu när hon har en liten bebis i magen, så har Pierre fått sova på soffan istället och Emma och jag har legat i dubbelsängen. Det har lett till en och annan rolig diskussion. Jag fick lite flashbacks från när jag var yngre och hade vänner sovandes över. Man låg och pratade och pratade och tillslut så sa man att ”Nu sover vi” och sen var man tyst i två sekunder och började igen med ”Men du förresten…”.  Längtar efter den lilla som kommer i april!

På lördag åker Pierre till Brasilien och är borta i två veckor, sen hemma en vecka för att återigen åka iväg en vecka till.

Sista helgen nu i november kommer Lena hit och det längtar jag efter!

 

                                           

                                              Här är några bilder ifrån Skövde!

 

 

 

 

Dyngkåt och hur helig som helst!

Hur får alla ihop sina livspussel? Den där lyckliga bilden av det perfekta livet får mig att tänka på Mia Skäringers show "Dyngkåt och hur helig som helst", som Moa och jag var och såg förra året. Inledningsvis så säger hon att hon tänker sitt liv som en film. Hon säger att hon ser framför sig hur hon alltid tar rätt beslut i rätt tid, och säger ifrån när ingen annan vågar. Hon beskriver hur hon ser sig själv framskuttandes lycklig på en strand, med sin platta mage, snygga man och perfekta barn, som taget ur en reklamfilm från Fritidsresor. 

Om jag fick bestämma över mitt liv, hade dygnet gärna fått vara några timmar längre. Jag hade fått sova ut varje morgon. Jag hade haft ett otroligt snyggt inrett hem med struktur på allt. Jag hade alltid haft nytvättade lakan, färska blommor, nybakade bullar, och välstrukna kläder hängandes i färgskala i min stora luftiga garderob. Jag skulle ha ett vackert alltid nymålat hus med en stor trädgård med en välklippt gräsmatta, och vackra planterade blommor och växter överallt. Jag skulle dessutom alltid vara en närvarande, huslig, lekfull, konsekvent och förstående mamma, en ständigt k*t, glad, avslappnad, romantisk, generös och tacksam flickvän och vara en fantastisk vän i alla stunder. Jag skulle aldrig ha några bekymmer, inte några olösta konflikter, och jag skulle alltid tänka innan jag talade.

Varenda kväll när jag kommit hem efter mitt dagliga träningspass och nattat sonen med en lååång godnattsaga, skulle det lukta gott från mitt nystädade hem och de tända doftljusen. Jag skulle sitta nyduschad i soffan med mina nymålade naglar, välrakade ben, och med underkläder som alltid matchar. Jag skulle sitta där och tala livsextensiella frågor och hångla som om jag var tonåring på nytt. Jag skulle kunna laga mat, ta ett bad, träna, städa, plugga, diska, tvätta, jobba, handla, hämta och lämna på förskolan, studera och ha romantiska middagar på samma gång. Slutligen hade jag tagit ett dagens foto, framkallat det direkt i min fotoutskrivare och klistrat in i min "scraapbook", tillsammans med små söta klistermärken och välutvalda vackra rader om dagen. Men...

Nu är det ju inte så livet ser ut och det kanske man ska vara glad för!? Jag vet inte om jag egentligen hade velat ha det så och vem har det så? Ibland får man dock bilden av att alla andra ständigt har ett så enkelt och bekymmerslöst liv, alltid har nystädade hem, alltid är närvarande föräldrar och partners, gör karriär, och samtidigt är hemma mycket.

Jag tror inte lyckan hade varit densamma och man aldrig fick slita lite för den. Jag är superlycklig i vissa stunder, men helt mör i andra. Jag viker mig av skratt i ena stunden, för att i nästa stund vända, men jag tycker nog om att det är så och jag känner mig trots allt oftast både som en bra mamma och flickvän. Jag är nog ganska lycklig med som jag har det. Ibland är jag glad, ibland huslig, ibland strukturerad, ibland närvarande, ibland romantisk, ibland trött, ibland energifull, och ibland matchar jag mina underkläder, och ibland inte. Jag hänger dock mina kläder i färgskala i min garderob, vad det nu hjälper när det ligger leksaker över hela vardagsrumsgolvet, gammal post utspridd i hela köket och strumpor i soffan, när man precis trodde att man hade hittat den där lilla strukturen och lugnet i sitt liv?

Ja, ett bekymmerslöst liv är nog inte vad jag egentligen vill ha, utan kanske bara ett manus att kunna följa ibland för att underlätta och skapa en något mer harmonisk vardag.